Vad kan vi lära oss? Vad kan jag lära mig?

Coronapandemin löper amok över världen. Alla påverkas. Alla drabbas på något sätt. Det är beklagligt, obehagligt, fruktansvärt och skrämmande. Mycket ligger utanför vår kontroll, utom räckhåll för vad vi som individer kan påverka. 

Men det finns saker vi kan göra. Som jag kan göra. Jag kan hålla avstånd och jag kan undvika att träffa och utsätta personer i riskgrupper för smittan. Det är det minsta jag kan göra.

Den här pandemin kostar massor. I pengar, i trygghet, i personliga tragedier, i hälsa och i hopp. Den får inte gå förbi utan att vi lär oss något. Vi kan inte bara genomlida den och sedan fortsätta på samma sätt som innan. Så vad kan vi lära oss? Vad kan jag lära mig?

Lärdomarna kan vara många. Jag har ett gyllen tillfälle att reflektera och utvärdera vad jag kan göra annorlunda, bättre, mindre eller mer av. Jag har möjligheten att titta på mina värderingar och ompröva vissa beslut. Jag har fått nya perspektiv och synvinklar att se livet på. Jag har fått träna på social distansering. Jag har påverkats på så många sätt, både i det stora som i det lilla. Min dotter arbetar med coronapatienter på ett sjukhus i Stockholm och blev själv sjuk några dagar. Då sattes mina känslor och tankar i turbo mode. Det gick dock bra, men min oro för henne och hennes familj är hos mig hela tiden. Samt oron för mina andra barn och barnbarn, vänner och släktingar förstås. Mina erfarenheter och upplevelser har nog aldrig varit fler och större på så kort tid, någonsin. Trots att det inte händer särskilt mycket från dag till dag.

Min gamla mamma (91) jämför denna tid med 2:a världskriget, då hon och resten av Sveriges befolkning ständigt lyssnade på nyheterna och oroades för att bli indragna i kriget. Den gången klarade vi oss. Denna gång drabbas alla eller vem som helst. När som helst.

Kanske är det för nära inpå att dra lärdomar? Eller så är det inte det. I takt med att världen kommer att öppnas upp igen, (vilket jag hoppas sker så snart som möjligt såklart), så kommer nog vår invanda vana att vilja glömma att öka i samma takt. Kommer vi då att dra de lärdomar vi nu har möjlighet att se? Kommer jag att göra det?

I en MasteMind-grupp jag är med i diskuterar vi ledarskap och förhållningssätt ur olika perspektiv. Det är en grupp med deltagare från Sverige, Tyskland, Schweiz, Holland och USA. Vi träffas digitalt såklart! Det skiljer en del från land till land, både vad gäller regler och rekommendationer, men också vad gäller värderingar och beteenden. En sak jag lär mig, är att kulturella skillnader påverkar vår val massor. Att representera Sverige i denna grupp är mycket intressant, då vi ju valt en annan väg än de flesta andra länder. Det visar också hur annorlunda vi är som befolkning. Hur fogliga vi är och hur mycket vi litar på våra myndigheter. Bra eller dåligt, det vet vi inte än…

En intressant frågeställning som dök upp i vårt senaste samtal var: vad saknar jag inte? En deltagare från Tyskland har med sin familj ställt sig denna fråga och försöker sig nu på att lista detta och aktivt verka för att inte återuppta dessa saker, när landet så småningom öppnar upp igen. De saknar t ex inte stressen, hetsen att jaga uppdrag/jobb, att göra saker för att de ”måste” göras (fast de klarar sig utan att göra dem nu). Jag tycker att det är en intressant frågeställning och jag har nu börjat på min egen lista.

Och min fråga kvarstår: Vad kan vi lära oss av denna situation? Hur kan vi passa på att göra de förändringar vi så länge skjutit upp? Hur kan jag göra nya och bättre val, värdera och uppskatta saker omkring mig, uttrycka min uppskattning och tacksamhet för vad jag har? Hur kan du?

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *