Etikettarkiv: reflektion

Positiv provokation

Positiv provokation

Provokation eller provocera (från latinets provocare, påkalla) innebär att medelst stimuli medvetet eller omedvetet utlösa ett visst beteende eller en viss reaktion hos någon eller något. Beteendet eller reaktionen avses eller anses ofta förevisa vissa egenskaper hos den eller det provocerade, som annars hade förblivit dolda eller förnekade.

Hur kan man provocera på ett positivt sätt? Går det ens?

Jag skulle vilja kunna göra det! Jag skulle vilja kunna provocera och få människor till att stanna upp, tänka och reflektera. Provocera på ett positivt sätt, på ett vänligt och generöst sätt. På ett välment och medmänskligt sätt.

Jag vill inte få min vilja igenom. Jag vill att de provocerade ska få sin vilja igenom. Sin verkliga vilja. Genom att stanna upp och tänka och reflektera, så får vi chansen till nya perspektiv. Vi hinner bedöma vad vi verkligen tycker och känner. Vi ger oss själva valmöjligheter och alternativ.

Livet rusar på. De flesta val vi gör, gör vi vanemässigt. Och hinner vi inte själva välja, så låter vi livet välja åt oss. Vi gör som alla andra. Vi tar den enklaste vägen ut. Det är fullt naturligt för det är så vi är skapta. Men om vi fortsätter med det, då kommer vi inte att utvecklas något.

Vore det inte bättre att istället ha koll på vad vi vill, vad vi verkligen vill, och agera utifrån det?

Om vi istället väljer den smartaste vägen ut, att ha fokus på vad som verkligen betyder något, då blir ju prioriteringarna rätt hela tiden. Utan att stanna upp, tänka och reflektera så blir det som är viktigt för oss allt suddigare och suddigare. Mängden av information och brus översköljer våra värderingar gång på gång. Vi gör mer undantag än upprätthåller våra väl valda principer.

När vi stannar upp och tänker till, då ser vi vad som är viktigt. Det är inte så svårt. Men det är nödvändigt.

När vi reflekterar så ger vi oss själva valmöjligheter som annars går förlorade. När vi inte reflekterar, utan bara går på, då lämnar vi valen åt andra. Och andra vill kanske inte vad vi vill! De kanske vill något helt annat!

Reflektion är en konst vi behöver bemästra. Effektiv reflektion ger oss de svar vi behöver för att uppnå vad vi vill ha ut av livet. Du känner säkert igen frågan ”Hur blev det såhär?”. Den känslan är ett resultat av utebliven reflektion. Plötsligt har livet bara dragit iväg och du har inte hängt med.

Jag tror på mera närvaro. Dels i mitt eget liv, men också gentemot andra. Mot våra barn, föräldrar, kollegor, vänner. Vi behöver inte göra så mycket om vi gör rätt saker. Men vad är rätt? Det är det vi alla behöver reflektera kring.

Därför vill jag provocera dig att stanna upp, tänka och reflektera!
Och jag vill göra det utan att förnärma dig!

Vad vill du?

4 saker du bör undvika som ledare! Och 3 saker du absolut behöver bemästra!

4 saker du bör undvika som ledare! Och 3 saker du absolut behöver bemästra!

Att utveckla ditt ledarskap behöver inte vara så svårt. En stor del av all utveckling handlar om ökad medvetenhet, så ju mer du lär dig om dig själv och vem du är som ledare, desto mer kommer du att utvecklas som ledare!

Saker du bör undvika som ledare:

  1. Att utgå från dig själv först!
    Du leder andra. För att få dem att växa och utvecklas behöver du vara lyhörd och empatisk. Att lyssna och känna in deras verklighet är det smartaste du kan göra för att få dem inspirerade.
  2. Sätta orimliga mål
    Att du har höga mål och driv, innebär inte automatiskt att andra triggas av samma energi. För dina medarbetare kan dina mål vara orimliga, ointressanta eller till och med negativa.
  3. Vara otillgänglig
    Att inte finnas till hands när du behövs är en ekonomisk och gruppdynamisk dundertabbe! Även om du inte är på plats fysiskt så behöver din grupp kunna få tag på dig, eller åtminstone veta när och hur de nästa gång kan få tag på dig. Frånvarande ledare tappar snabbt sitt mandat.
  4. Lova högt och hålla lågt
    Att komma med utfästelser om framtida belöningar, positiva förändringar eller tillskott av olika slag, utan att hålla det du lovar, är att skjuta sig själv i foten! Få saker kan tära på moralen och engagemanget som ouppfyllda löften!

3 saker du absolut behöver bemästra som ledare:

  1. Ge beröm och feedback
    Få saker är så energigivande som uppskattning. När dina medarbetare känner att du bryr dig, då har du deras uppmärksamhet. Då har du möjlighet att vara konstruktiv och saklig.
  2. Träna på ditt eget ledarskap
    För att bli bra på något behöver du träna. Det gäller även ditt ledarskap. För loggbok eller skapa andra rutiner för din träning. Eller ta tid till dig själv och gå på en ledarskapsträning med andra ledare. Då får du energi, en uppdatering om dig själv som ledare och en massa ny input från andra! Genialiskt enkelt och effektivt!
  3. Att ta hjälp och söka stöd
    Har du någon du kan rådgöra med, som stöttar dig och utmanar dig i ditt ledarskap? Det kan vara ensamt på toppen. Att ha en fast tid att ventilera och diskutera saker på är avstressande. Det skapar perspektiv och utrymme att reflektera. Ibland kan det vara det som behövs för att orka fortsätta. Konkret ledarstöd är att föredra framför t ex coaching eller mindfulness. För ibland är det just råd i vardagen som skapar  de rätta perspektiven.

Mindstretching och Mindfulness

Mindstretching och Mindsfulness

Jag såg just ett program på TV om Mindfulness och jag slås av en hel massa insikter. Mindstretching är motsatsen med samma syfte och mål.

Jag antar att jag undermedvetet skapat Mindstretching så att det passar mig. För jag har testat meditation vid flertalet tillfällen i olika stadier i mitt liv, olika sorter och tekniker. men inte fått ut något av det. Jag har snarast blivit stressad av det. Jag har testat Chi Gong, Thai Chi och andra lugnande tekniker, som t ex andningsövningar och tystnadsträning. De har varit skönt och behagligt för det mesta, men nästan alltid gett mig ”pirr i benen”.

Mindstretching är en annan väg till samma mål. Till reflektion. För reflektion är viktig, det är i den som insikterna får en chans att landa och ta far. Det är i reflektionen som valmöjligheterna uppenbarar sig. Den förbereder oss för våra val och beslut. Den skapar förutsättningar för ökad medvetenhet.

Mindfulness handlar om närvaro och medvetenhet. Det gör Mindstretching också. Men vägen dit är lite olika. I Mindstretching jobbar vi med teori, praktik och reflektion. Vi tränar genom att göra saker och tänja på vår arena. Genom aktiviteter och rörelse skapar vi situationer att reflektera kring. Det kan handla om samarbete, kommunikation, ledarskap. Men främst handlar det om den egna personliga reflektionen och den personliga utvecklingen. Teorin och övningarna är vägen dit.

För mig är valmöjligheter viktigt. Genom att testa olika saker så får jag tillgång till fler saker att väla på. Eller välja bort. Jag är nyfiken. Och velig. Jag har svårt att bestämma mig ibland. Det kan ta lång tid att ta beslut. Och när jag väl gör det, då går det undan. För då har jag redan tagit alla små delbeslut i beaktande. Då vecklar vägen ut sig som en motorväg. För mig är Mindfulness för segt. Jag blir rastlös.

Jag har, jag lovar, testat. Många gånger. Jag är en lugn typ, som inte stressar. Jag har valt bort stress. Jag har flyttat ut på landet och lever ett lugnt liv med massor av egen tid, naturupplevelser och plats för massor av tankar. Jag filosoferar, drömmer och skapar. Jag är lugn och kreativ. Och jag tror inte att jag är ensam.

Jag har arbetat med grupputveckling och ledarskapsträning i 20 år nu. Jag arbetar praktiskt, med teori, praktik och reflektion. I Workshopform. Det funkar! Det skapar insikter som utvecklar. I reflektionspassen får var och en reflektera som den vill. I tystnad, joggandes eller i samtal med andra. Jag gillar som sagt valmöjligheter. (Man kan ju alltid reflektera över vilken form av reflektion man valde, och varför).

Och jag tror på Mindfulness. Jag tror att det gör stor skillnad. Jag tror att det är bra. Jag vill bara erbjuda ett alternativ som jag vet också fungerar för ökad medvetenhet, närvaro och som grund inför val och beslut.

// Magnus Finkelstein

Varför en Workshop?

Varför en Workshop?

Varför ska du välja en workshop om du vill lära dig något nytt eller skapa energi i en grupp?

Det finns många bra skäl till det:

  • Den är aktiv och låter dig använda många sinnen!
  • Den innehåller övningar och praktiska exempel
  • Den skapar engagemang och nya perspektiv
  • Den blandar teori, praktik och reflektion
  • Den har ett tydligt syfte men inte givna svar

Det vanligaste forumet för att lära sig nya saker är kurser. Kurser kan vara allt det jag nämner ovan, men det är mycket ovanligt. Oftare är de envägskommunikation från en lärare med en given vinkling. En kurs är inte utforskande på samma sätt som en workshop. Och därför inte lika dynamisk.

Ett annat sätt är att gå på föreläsning. Vad som är bra med en föreläsning är att den ofta är inspirerande. Men samtidigt är den passiv. Någon pratar och du lyssnar. Hållbarheten på inspirationen falnar snabbt, tyvärr, då vardagen kommer emellan. I en workshop gör du saker och de minnena är betydligt djupare och längre.

Varför jag älskar workshops

Jag älskar workshops för att de involverar och skapar engagemang. Och för att de är så flexibla. Det går att skapa workshops om nästan vad som helst. För att lösa ett problem, för att skapa ny energi i en grupp, för att lära sig nya saker, för att utforska och undersöka saker, för att lära ut saker till andra.

Och jag älskar workshops för att de innehåller en skön blandning av teori, praktik och reflektion. Jag upplever ofta att kurser, föreläsningar och även möten inte har den blandningen. Och det är synd, för alla fungerande processer innehåller dessa delar. Skolan är ett bra exempel på ett ställe där den blandningen inte är så närvarande. Teori finns, lite för mycket till och med. Praktik finns i vissa ämnen, men inte i alla. Reflektion finns då och då, men oftast i form av rättande av prov i någon enkel form av “utvärdering”. Nä, det är ingen hållbar modell.

Tänk om vi hade workshops istället i våra skolor! De passar bättre och för fler! Och så himla mycket roligare det skulle vara i skolorna. Tänk att ha ett utforskande förhållningssätt istället för ett statiskt med “rätta svar”. Det skulle definitivt engagera fler och öka både närvaro och kunskapsgrad. Inte minst om skolorna använde sig mer av reflektion. Men efter varje prov hoppar man snabbt vidare till nästa del i läroplanen. Det är ont om tid för eftertanke och utvärdering. Det är synd.

Jag älskar workshops för att de är hands on. De är snabba och flexibla. De är interaktiva och de berör på ett fysiskt plan direkt. Och de har utrymme för personlig utveckling! Jag ser dem som det perfekta komplementet till kurser, föreläsningar och möten. Eller som alternativ lite oftare!

// Magnus

Teambuilding eller grupputveckling

Jag har jobbat med gruppers utveckling i nästan 20 år nu. Det är bland det roligaste som finns. Energin och engagemanget som uppstår då en grupp får fokusera på att bli effektivare, bättre eller komma närmare varandra är som en urkraft av uppdämd vilja. Och ibland av frustration.

För mig handlar det alltid om att skapa förutsättningar för individerna i en grupp att utvecklas. Med det menar jag att öka sin medvetenhet om sig själva, om gruppen eller om den gruppdynamiska energi som påverkar i just den egna gruppen.

Det kan ske genom samtal, övningar, diskussioner, lek, äventyr, föreläsning eller praktiskt arbete ihop. Men jag följer alltid en och samma recept:

  • 1 del teori (för att få med tankar och idéer)
  • 1 del praktik (för träning, upplevelse och erfarenhet)
  • 1 del reflektion (för utvärdering, insikter och personlig utveckling)

Grupputveckling eller teambuilding

Vad ska man kalla arbetet med grupper? Jag kallar det grupputveckling. Många kallar det teambuilding. Men för mig är teambuilding att bygga ett team. Inte att utveckla. Dessutom har ordet och termen teambuilding med åren suddats ut till något väldigt vagt. Att göra saker tillsammans är likställt med teambuilding. Nöjesaktiviteter utan reflektion är inte teambuilding enligt mig. Så jag använder inte den termen.

Grupputveckling däremot är huvudet på spiken. Utveckling av en grupp gällande kommunikation, samarbete, feedback, gemensamma mål, respekt, värderingar etc. Grupputveckling behöver inte vara problemlösning. Det kan vara det, men det behöver inte vara det. En grupp kan gå från bra till bättre, från osynkad till synkad, från splittrad till samspelt.

För mig är ett nyckelmoment att skapa ett forum för viljan att utvecklas. För det krävs tillit och mandat från gruppen. Chefens/ledarens roll är därför otroligt viktig för utvecklingen. Ofta startar jag där. Personlig utveckling för chefen, förtydligande av den egna rollen och förväntningar från gruppen är utmärkta startblock för utveckling av en grupp.

Till sist…

Skillnaden mellan teambuilding och grupputveckling är graden av investering i positiv förändring. Att verkligen vilja förändra och utveckla den egna gruppen kräver mer än att göra något kul en eller att par gånger om året och checka av den punkten på listan. Naturligtvis är det viktigt att göra saker ihop och visst bidrar det till förutsättningarna för att jobba bra ihop. Men jag kallar det inte grupputveckling…

// Magnus

Workshops – nya tidens lärande

Workshops – nya tidens lärande

Tiden för lärarstyrda lektioner från katedern är förbi. Interaktiviteten har kommit för att stanna. Deltagande trumfar passivitet och att förstå är bättre än att veta!

Hur lär man sig något på bästa sätt? Det är en bra fråga och svaret är att det varierar från person till person. Det är ju inte så konstigt. Vi är ju alla olika. Lika olika. Så ett sätt för alla att lära sig på är inte den bästa metoden. Samtidigt så kan man ju inte anpassa lärandet i all oändlighet. Det blir praktiskt ohanterbart.

Det alternativ jag föreslår heter workshops. Som ett komplement till teoretiska lektioner eller informationsmöten är en workshop helt oslagbar. Och som alternativ till möten eller föreläsningar är den en spännande och dynamisk utmanare.

worklab_mingel-1024x594En workshop är interaktiv. Deltagarna deltar! Den innehåller teori, praktik och reflektion. Den engagerar. Och involverar. En workshop är perfekt när man behöver nya perspektiv, när man inte riktigt vet alla svar, när syftet är att utforska och lära sig genom att skaffa sig erfarenhet eller upplevelse.

En workshop går från veta till förstå. Du kan veta en hel massa saker utan att för den skull förstå dem. Du kan veta att lampan tänds när du trycker på strömbrytaren, utan att förstå hur det fungerar. Du kan veta att kommunikation tills tor del består av kroppsspråk, utan att förstå hur du själv påverkas av det. Eller hur du påverkar andra. I en workshop får du testa och uppleva. Och det finns tid till reflektion, så att du hinner fatta också.

Formatet workshop är fantastiskt. Jag har jobbat med det i över 20 år. Det gör skillnad. Och skillnaden består i kombinationen av teori, praktik och reflektion. Alla processer består av dessa delar. Men få processer har balans mellan dem. En process som har balans är alltid framgångsrik!

Dessutom så är ju ämnet för en workshop oändligt! Det går att ha en workshop för i princip vad som helst!

En workshop går att styra så att det är balans mellan det teoretiska, det praktiska och reflektionen. Det är det som är nyckeln. I reflektionen får vi chans att diskutera, ventilera och begrunda. Det är värdefulla moment som idag har blivit en bristvara, som ofta prioriteras bort på grund av tidsbrist. Och ändå kanske det är just reflektionen som är den värdefullaste delen i all utveckling. Det är den som får spiralen att gå ett var till. Med en ny insikt eller förståelse så uppstår möjligheten att förbättra tankarna och teorierna, eller att förfina det praktiska. Utan reflektionen så gör vi bara mer av samma sak, eller hur?

Jag älskar workshops. Att delta i dem och att hålla i dem. Och framför allt att skapa dem! Det är ett livgivande pussel som hela tiden handlar om att skapa förutsättningar för lärande, genom enkla modeller, praktiska övningar och utrymme att fatta vad som hände. Det här pusslet följer dramaturgiska principer, precis som en film eller bok. Det blir som en resa tillsammans. En workshop skapar gemenskap. Och den tar tillvara på olikheter på ett effektivt och involverande sätt.

Blir du nyfiken på vad en workshop skulle kunna göra för din arbetsgrupp? Jag hoppas det. Jag tycker det är den perfekta formen när många ska lära sig saker samtidigt. Mycket vitalare och roligare än kurser, möten och föreläsningar!